Dagens ris varje dag!

Dagens inlägg handlar om något som ligger mig nära mitt hjärta av sten, nämligen dagens techno. Det här handlar om ny techno, trance, hardstyle och resten av alla dunk-hittepå. Däremot måste jag fastställa innan jag drar igång att s.k. "Detroit Techno" och "Electronic" har jag inget somhelst emot, faktum är att jag gillar en del electronic. Men techno.. Det är en cancersvulst i vårt samhälle.

Du finner den var som. På en fest fylld av dumma stereotypfjortisar, på stan en fredagkväll, på klubben, you name it! Visst, jag bryr mig inte riktigt om när Svea och Svenne Banana dansar tokpackade till Scooter på sitt lokala uteställe, men människor som lyssnar på skiten nyktra, dem kan ju inte ha någon själ för bövelen! Det måste ju finnas någon slags charm i den här musiken som Holländska klubbare poppar extacy till varje dag, men jag kan säga att jag varken förstått eller hittat den än.

Jag trodde ingen lyssnade seriöst på det, då den lite mer äckligare versionen har växt fram i Europa på senare år, "Hardstyle". Jag brydde mig inte så mycket om den här genren, men plötsligt en helt vanlig dag, så händer det. Jag kom hem, slängde av mig jackan, satte mig vid datorn och skulle knäppa på en låt, helt enkelt vanligt jargong. Jag smäcker in "Nothing Else Matters" på tangenterna(ja jag var lite emo den här dagen säkert, men "Metallica" är nämligen mitt ända riktiga favoritband inom rock/thrash/metal-musiken) och spanar efter rätt version. På vägen dit stöter jag på något med en massa "X" och krumelurer i titeln, jag klickar på länken och kollar vad det är. Det som inte får hända har redan hänt insåg jag snabbt. Någon jävla knarkande Counter-Strike-Pokemon har tagit något som en gång var en så fin och genialisk ballad, våldtagit den, remixat den, fistat den och lagt in tusentals jobbiga snare's och irriterande ljud i den. Jag grät nästan samtidigt som mina kläder gick sönder och jag blev grön.

Techno, du har blivit överträffad av ett ännu mer fruktansvärt fenomen, jag är ledsen att säga det. Sanna mina ord, för nästa gång kan det vara en låt du gillar, kanske till och med älskar, som någon själlös, tjock, arrogant, fräknig Britt slitit ut hjärtat ur och ätit det med chopsticks. Jag bara ber för att surrande melodier och smurfröster någon gång dör ut.